Att följa med tiden.

Den går fort, tiden. Framtiden är redan här. Digitalisera eller dö. Du måste hänga med, ju förr desto bättre. Tid som vi tar för given som vår egendom.

tidenFrågade mina kollegor till lunch om det hade nåt bra uppslag till veckans blogg. ”Skriv nåt om att ta vara på tiden”, sa Calle. Kanske för att vi pratat om att Sven-Erik Magnusson som med sin musik varit ett ljudspår genom våra liv, gått bort. Kanske för att vi är i en ålder då inställningen till tiden förändras. Kanske för att det tidiga vårsolen värmer genom fönsterrutan.

Ja, du anar rätt. Denna veckas korta blogg blir mer av det filosofiska slaget.

Jag skrev i ett inlägg för några år sedan att tiden är den enda sanna valutan. Det tycker jag nu med. Den är definitiv, den behandlar oss jämlikt. Den skiter i stort sett i oss och knallar på i sin egen evinnerliga takt.

Alltmedan vi mäter den. Sätter ett pris på den. Tar ut den i förskott. Tror att vi äger den bara för att hjärtat slog ett slag till.

Om du som läser det här befinner dig i den tid i livet då framtiden är din och inte kan komma fort nog, så ta inte mina ord som ett gaggigt inlägg från en som tycks dofta Aqua Vera och ha Stetson hatt. Det är nämligen helt naturligt att vi har lite olika perspektiv på tiden – och jag är absolut ingen bakåtsträvare.

Trots att jag numera uppskattar när tiden tar det lite lugnt i sin framfart, så måste jag ändå då och då påminna mig om tidens verkliga värde.

För bortom våra sätt att mäta tiden, strukturera upp och sälja timmarna vi var och en har, så lever vi alla ändå på någon slags kredit. Och den dag som allt ställs på sin spets är ett enda andetag till, en till liten bit av tiden, ovärderligt.

Så jag tänker att det framtidsivrande med hot om att bli akterseglad som jag ibland uppfattar präglar vår vardag, kanske skulle må bra av att balanseras i stil med ett citat av Oliver Hassencamp: ”Följ med din tid! Men bara när den är värd det.”  

Denna veckan fyller min minsta sonson sitt första år. Hans pappa fyller snart trettio. För ett par dagar sedan gick en musikervän bort, blott en handfull år äldre än mig. Så visst har min värdering av valutan tid ändrats och den ändras allt mer.

Denna helg ska våren komma, säger de som spår framtidens väder. Och jag har redan tagit ut min njutning lite granna i förskott – men det måste vi göra – att vara förväntansfull är att leva!

Vi kan bara leva våra liv fullt ut. För vår egen skull. För dem som vi förlorat längs vägen.

Önskar dig en riktigt skön helg med din tid!
/Ludde

PS. Bloggen tar ett litet uppehåll och återkommer påskveckan.

Kommentera