Den verkliga kraften.

Det kan ibland kännas hopplöst. Men så händer saker som påminner om var den verkliga kraften finns och vad som är viktigt egentligen.

kraftenKommer hem efter två veckors turnerande i Tyskland, tar ett andetag i den atmosfär som bekräftar att jag är hemma igen, slänger in väskan och sätter på TV’n för att äntligen få höra röster på ett språk jag begriper.

Allt är som vanligt i några minuter – tills ordinarie program bryts av en extra nyhetssändning om ett pågående terrordåd i hjärtat av Stockholm.

Det sköna känslan av att ha kommit hem, byts mot ett obehag och en omedelbar oro för kollegor och vänner som ofta befinner sig i närheten av Drottninggatan. Det kändes som en tidsfråga innan något skulle hända – ändå känns det overkligt.

Men jag vill inte fastna i mer tankar om själva terrorn i dessa rader. Vill hellre prata om en annan verklighet som för mig tett sig overklig.

Med tanke på det allt hårdare och polariserade klimat som råder i vår värld, så hade jag väntat mig att det hat som blivit en accepterad del av våra digitala flöden verkligen skulle explodera. Jag hade inte blivit förvånad om ilska, skuldbeläggande, oförställt hat och förakt dominerat.

Vi ska hata våld. I alla dess former. Och för de som blivit direkt drabbade känner jag en stor sorg.

Men det sätt på vilket Stockholm och Sverige bemött terrorn ger åtminstone mig ett litet hopp i en tid som kan kännas hopplös.

Jag var inte där, men min bild av de senaste dagarna är att människor ställt upp för varandra och visat upp hur bra vi kan vara när vi bryr oss. Människor som var på plats. Människor som vårdade. Människor som bevakade, skapade ordning och tog fast gärningsmannen. Människor som släckte elden. Människor som öppnade sina hem. Människor som erbjöd mat och dricka. Människor som tröstade. Människor som visade uppskattning, kramades, grät och skapade ett blomsterhav istället för en hatorkan.

Många av dessa människor representerade en del av vår samhällssystem – sjukvårdspersonal, polisen, brandförsvar, hotell och butiksägare etc…

Men min tanke är ändå att oavsett roll i strukturen och systemet vi lever – vilket kanske inte alltid alla är nöjda med eller fungerar prickfritt – så finns det verkliga kraften och makten hos dig och mig och alla människor.

Oförutsedda händelser kan locka fram både det bästa och det sämsta ur oss människor sägs det. Min tro på att det bästa faktiskt kan överväga har fått en liten och behövlig knuff.

Önskar dig en riktigt skön Påsk!
/Ludde

 

 

Taggar:

Kommentera