Lättare sagt än gjort.

Stressa inte. Glöm inte bort att ta hand om dig själv. Goda råd som i verkligheten är lättare sagt än gjort.

sagtKanske har du, precis som jag, både fått rådet många gånger. Säkert har du sagt det till någon annan som du upplevt pressad, i all välmening. För egen del gjorde jag det senast häromdagen till en vän i ledande befattning.

Jag menade bara väl, samtidigt så kom jag ihåg hur jag själv kände det ibland när jag var mottagare. Kunde faktiskt bli irriterad och frustrerad… och det är ju inte så konstigt egentligen. Med huvudet fullt av måsten, prioriteringar, deadlines, tvivel, siffror och känslor, landar ju ett ”stressa inte” lika meningslöst som en paddel utan vatten.

I mitt huvud kunde saker som, ”du har ingen aning, så knip”, ”vem ska göra det här om inte jag gör det”, ”jag har inget val” snurra runt, samtidigt som munnen log snett och klämde ur sig ett tack för omtanken.

Min egen reflektion kring att ha en ledande befattning är att det ofta kan kännas ensamt. I vissa stycken är det så, och ju högre upp i graderna desto högre insats – ansvaret väger tyngre på axlarna och du har ett helhetsperspektiv som andra i din närhet inte alltid kan ha – och ibland information som du inte kan dela hur som helst. Pressen kan lätt bli stress och i viljan att göra gott för alla och envar som har förväntningar – medarbetare, kunder, leverantörer, ägare etc – finns risken att de egna behoven sätts åt sidan, vilket kan vara en ödesdiger prioriteringsmiss.

Så jag tänkte bara göra en litet förtydligande vad jag egentligen tänker kring ”stressa inte och var rädd om dig” utifrån mina egna erfarenheter och misstag. Om jag skulle mött den yngre upplagan av mig själv, hade jag försökt förmedla två saker som hjälpt mig stressa mindre, prioritera bättre och hålla längre:

Gör dig inte ensam. Du kanske inte kan delegera allt – men mer än du tror. Du kanske inte kan dela allt du har inom dig i organisationen, men du kan inte bära allt själv – hitta din förtrogne.

Ta inte vare sig dig själv eller jobbet på för stort allvar. Det kanske kan låta oseriöst, men jag menar att det måste finnas en balans. Det är lätt att lägga ribban för högt för sig själv och att ge ditt allt för jobbet. Självklart ska vi alltid göra vårt bästa, men glöm inte bort att balansera din egen vision och ambition med en konstant ”reality check” av verkligheten och förutsättningarna.

Personligen ställer jag ofta frågan ”Vad är det värsta som kan hända?” till mig själv när pressen känns av och jag behöver ge mig själv rätt perspektiv.

Du har säkert massa egna tankar och tips på saker som hjälper dig att hantera stress och ditt eget välbefinnande. Dela gärna med dig i kommentarsfältet om du kan, vill och hinner.

Ha en fin helg!
/Ludde

Taggar:

Kommentera