Vi behöver spelregler

Vi behöver spelregler, men i dagens flexibla verklighet hänger inte alltid strukturerna med. Vems är ansvaret? Hur hanterar vi gränsdragningar? Johan Ljunggren ger sina svar!

Följande inträffar: Två kollegor har sms-kontakt över söndagen kring kundavtal och avbokningar. Det råder frustration och lätt irritation mellan de båda. Den ene anser den andre vara nonchalant och lat medan den andre anklagar den andre för att vara allt för pådrivande på en ledig söndag. På måndagen har arbetsgruppen ett möte där chefen väljer att avstyra frågan för senare tillfälle. Energin går åt till att båda anställda ringer chefen och en smutskastningskampanj påbörjas. Båda måna om att framstå som den som har mest rätt.

Vad blir det av det här? Vad känner du igen av deras situation i ditt arbete?

Jag har nyss haft ett frukostseminarium med kollegan Marie Söderberg kring Mindfulness för ledare och Klart ledarskap. Mitt svar ger jag nedan:

”Ramar och struktur för en sund kultur” utbrast Jarl Silfverberg när han gick igenom spelregler, och arbetstider inför en veckans UGL, med pondus gav han mig bestående intryck som ung teamledare. Meningen gör sig gällande än idag, nu som handledare UGL men även i allas vårt dagliga arbete.

Vad har vi för regler och normer som råder på vår arbetsplats? När väl arbetet satts igång underlättar det om arbetsgruppen har spelregler att förhålla sig till, inte minst då arbetsplatskonflikter gör sig gällande. När dagens flexibla arbetsmöjligheter gör att våra ramar och strukturer inte alltid hänger med, och när hållbart partnerskap ställs på sin spets i takt med att gränsdragningarna till det privata suddas ut – vems är då ansvaret frågar vi oss?

Vid en forskarföreläsning hos Gällöfsta Perlan Ledarskap, menade Christin Mellner, doktor i psykologi vid Stockholms universitet, att det är var och ens ansvar men även chefens. Vilka överenskommelser har vi kring den flexibla arbetsplatsen?

Chefen i stunden då det är en strukturell fråga ger jag härmed rätt. Samtidigt vill jag belysa att vad som sker därefter är av intrapersonell respektive mellanmänsklig karaktär.

Inre kartor och autopiloter
När kollegorna kommunicerar med varandra spelar deras inre representationsbilder av varandra in. Dessa starkt förenklade kartbilder handlar om hur den andre bör agera, säga, tänka och syftar till att göra oss mer kvicktänkta. Samtliga förväntar vi oss saker av våra kollegor, partners, kunder, chefer och medarbetare. Men väldigt ofta är vi inte medvetna om dessa inte heller stämmer vi av dessa. Missförstånd är ett faktum. Klart är att detta är en mer komplex fråga, roller och ansvar bör klargöras. Men det som inträffar är en situation för lärande mellan de två kollegorna, sanningen ligger i att båda har att lära sig av varandra inte minst om sig själva. Den som upplever irritation har ansvar för sin upplevelse.

Partnerskap och lärande samtal
Genom en medvetenhet om sin upplevelse har varje person en möjlighet att parkera sin reaktion istället för att agera på autopilot och utgå från sina inre kartor om den andre i hur den ska förväntas agera eller tänka. Det är först då vi har möjlighet att få förtroendefulla möten som frigör handlingskraft och bygger genuint partnerskap.

Det är genom närvaro i möten som vi kan få effektiva möten så att vi kan tillgå vårt fulla intellekt och kompetenta jag. Det är i samspelet med andra som vi kan nyttja fulla potentialen hos teamet. Att sedan lyfta fram och beskriva det som är min upplevelse på ett sätt som väcker motpartens nyfikenhet. Att tillsammans göra varandra bra förespråkar något annat mer än feedback. Blotta ordet ger mig ett stresspåslag. ”Jaha” tänker du. ”Vilka mentala historier har Johan av feedback situationer?”. Det är en högst adekvat fråga, vilka har du själv?

Ett sätt att komma förbi alla konsult-trappor och förklaringar är att hellre prata om lärande samtal. Det ligger ett ömsesidigt utbyte i detta. För mig, för oss båda, för vår arbetsgrupp och vår organisation. En förhållningsregel, som kräver träning och ett ständigt öppet sinne. Det ligger inte på chefen att dessa samtal skall hållas, utan det är en spelregel som gäller alla, men kan vara chefens ansvar att se till att den kommer på agendan.

/Johan Ljunggren

Läs mer om Klart Ledarskap och Mindfulness för ledare.

Taggar: