Best of blogg 2012

Kanske ett av världens tre längsta blogginlägg? En liten samling över funderingar – best of blogg 2012 –  att läsas om tid och lust finnes!

Mars 2012

Vad handlar mångfald om egentligen? En spännande och betydelsefull fråga både ur ett samhällsperspektiv och inte minst ut ett ledarskapsperspektiv.

På årets Kompetensgala fick vi som var där några kloka ord från en inspirerande social entreprenör, Leo Razzak som vi både ställer oss bakom och vill förmedla! Citaten är ur Leos blogg:

“Målet var i slutet att få alla åhörare att förstå att mångfald inte handlar om hur många blåa eller bruna ögon, inte heller om hur många blonda eller svarthåriga.. utan om vilka mänskliga kvalitéer vi går och bär på!”

“Det är en skyldighet som ledare idag att ta till vara på dessa olika kvalitéer och forma dynamiska gruppsammansättningar som kan fortsätta att utveckla innovation och kreativitet även i framtiden!”

Kloka ord och tanken vi skickar med är att för att kunna göra just detta måste vi ständigt utveckla oss som ledare, lära oss hur gruppdynamik fungerar, hur vi själva fungerar och kunna arbeta in våra nya kunskaper och förhållningssätt. Precis det vi brinner för.

/Red

20 april 2012

“Måtte jag bara få utvecklas, bli tryggare, mera anspråkslös, lugnare,varmare”. Kloka ord förmedlade av Dag Hammarskjöld.

Det är typsikt aprilväder – ömsom sol, ömsom regn och tyvärr snö. Vi har lanserat vår nya webb och kanske har du fått vårt nyhetsbrev som hälsat dig välkommen hit. Vi hoppas att webben ska bli uppskattad och vi kommer hela tiden jobba med att ha ett levande innehåll och föra en dialog. Och du är hjärtligt välkommen att kommentera både det som skrivs och saker som du tycker kan göra webben ännu bättre.

Ibland kan blogginläggen vara väldigt specifika i ämnet – men ibland tillåter vi på redaktionen oss att reflektera och kommentera lite om saker som berör och är tidlösa likväl som aktuella snackisar.

Citatet från Dag känns både dagsaktuellt och tidlöst. Att vara Generalsekreterare för FN är förmodligen det tuffaste ledaruppdrag man kan ha. Men oavsett om du är ledare på hög nivå, uppmärksammad och granskad av både de du ska leda, allmänheten och media, eller är en mellanchef bortom rubrikerna så är tryggheten i dig själv din viktigaste vän.

Entreprenör eller sjöpung?

Läste krönikan av Per Naroskin i tidningen Chef med ett leende. Per skriver både klokt och roligt. Vi återger den inte helt (ni får läsa den själva). I korta drag ifrågasatte han upphöjandet av det entreprenöriella eftersom inte alla i en organisation kan vara urtypen för en entreprenör som med sin brinnande låga även kan kväva medarbetare och mellanchefers egna initiativ och engagemang.

Sjöpungen (som en kontrastmetafor till entreprenören) äter upp sina hjärnor när de väl valt vilken korall de vill spendera resten av sitt liv tillsammans med. Liknelsen skulle då vara att det finns för många sjöpungar i de organisationer som brottas med bristande idékraft och avsaknad av initiativtagande.
– “Det tycker inte jag…, däremot tror jag att vi behöver mer kunskap om hur vi bygger strukturer där de efterfrågade kreativa och nyfikna medarbetarna får både avstamp och utrymme”, skriver Per.

Klokt. Vår reflektion blir att det handlar om det men även om kultur och värderingar. Där struktur och kultur samverkar och ledarskapet och medarbetarskapet tar ett gemensamt ansvar mot gemensamma mål, där finns utrymme för att växa och inte bara utföra utan även tillföra.

Men det kräver att ledarskapet präglas av en vilja att göra som Dag; utvecklas.

18 maj 2012

Vi reflekterar över de kritiska synpunkterna kring UGL som publicerades i Personal & Ledarskaps aprilnummer. Skapar UGL bättre ledare eller är ifrågasättandet av effekten befogad?

I artikeln nämns den generella bristen på objektiv bevisföring kring resultat/effekt och att de flesta utvärderingar grundar sig på självskattning där deltagaren själv bedömer den upplevda effekten. Ett problem som gäller ledarutveckling i allmänhet – inte UGL i synnerhet.

Vad lyfter våra deltagare fram?
Vår erfarenhet och våra effektutvärderingar visar tydligt att individen upplever UGL värdefullt och både ambitionen och motivationen till att tillämpa det man lärt sig är mycket hög. Den övervägande upplevda effekten är på det individuella planet där en tydligare självbildgenom egna upplevelser och reflektioner under UGL och genom feedback från gruppen lyfts fram i våra utvärderingar.

Det tillsammans med en förbättrad förmåga att lyssna aktivt, att ge och ta feedback – förmågor som ingen av oss får gratis, men som gör relationer med andra människor betydligt lättare och både individen och gruppen tryggare. Deltagare beskriver ofta att deras relationer till ledningsgrupp, team och medarbetare upplevs bättre efter UGL.

Tillbaka i vardagen
UGL är en resa i gruppdynamiska processer – men det är mer än något annat en individuell resa. Det är enligt oss en grundläggande utbildning i mellanmänskliga relationer som alla har nytta av – men att omsätta nya insikter till nya förhållningssätt och förändrade beteenden i vardagen om inte omgivande faktorer medger utrymme och möjlighet för det är inte helt lätt.

Förutsättningarna kanske inte finns eller skapas alls och om de finns så är organisationer och därmed relationer allt annat än statiska idag.

Inom näringslivet är verkligheten dynamisk, gruppers sammansättningar förändras och individer går in och ut ur grupper. Det försvårar mätningar över tid men det ger desto större anledning för dagens ledare att skaffa sig kunskap och förståelse för så mycket som möjligt av grupprocesser och sin egen roll i samspelet.

Den teoretiska grunden
Den andra kritiska synpunkten i artikeln är att man i UGL inte följer Susan Wheelans teori fullt ut eftersom hon jobbade med faktiska arbetsgrupper.

Eftersom UGL inte handlar om eller har ambitionen att göra en befintlig grupp högpresterande, utan att på fem dagar få en individ att förstå sig själv bättre i relation till andra människor, hur jag påverkar och påverkas av andra i en grupp och vilka grundläggande utvecklingsfaser en grupp kan befinna sig i, så blir jämförelsen mellan Wheelan’s intakta arbetsgrupper och UGL’s främlingsgrupper inte helt relevanta eftersom de inte har samma syfte.

Just främlingskapet i UGL är en förutsättning för att kunna göra en resa i grupputveckling som annars skulle ta månader och år att uppleva. Det garanterar inte att chefen efter en UGL på egen hand kan skapa förvandla en befintlig arbetsgrupp till mogen och högpresterande. Däremot är ledaren mer medveten och därmed bättre rustad.

Förutsättningar för resultat
Vi välkomnar alla ansatser till att göra andra mätningar som inte enbart grundar sig på självskattning, samtidigt som vi hela tiden utvecklar vårt utbud för att erbjuda möjligheter åt våra kunder att få ut mesta möjliga effekt. Vi erbjuder sedan flera år UGL kombinerat med individuell coachning just för att vi sett att det finns ett behov av att få professionellt stöd i att omsätta det man lärt sig på det individuella planet i sitt eget yrkesmässiga gruppsammanhang, och vi erbjuder utöver öppna program även företagsanpassade insatser.

Vilken nytta gör vingar om man inte får lyfta?
Vi upplever inte låg beställarkompetens som ett problem däremot vill vi lyfta fram vikten av att mellanchefen eller ledaren som man investerat tid och pengar i ges möjlighet att använda kunskaperna väl hemma igen. Att det finns utrymme och incitament för att skapa effekt och reella resultat.

Den viktigaste frågan för en utbildningsköpare att ställa sig inför alla investeringar i ledarskapsutbildningar är enligt oss: Hur säkerställer vi att ledarens individuella utveckling också utvecklar oss som företag, grupp, organisation?

I den frågan ligger även möjligheterna till och ett stort ansvar för att skapa och bevisa effekten av bland annat UGL.

19 juli 2012

10 grader. Lika kallt på morgonen den 19/7 som i slutet februari.

Hörde precis på radion att en kille i Växjö startat en facebookgrupp där alla kan rapportera in hur vädret på riktigt är där de är, i ren ilska över att meteorologernas prognoser har dålig träffsäkerhet. Nästan 900 medlemmar på bara något dygn. Fast bloggen tycker nog just nu att det kan kvitta om någon annan har bättre väder där de är. Vill inte veta.

Personligen sitter redaktören som de senaste femton somrarna i en sommarstuga i Småland – stugan heter Änglamark – men kan nog tyvärr bäst beskrivas som Våtamark denna sommar. Sjön har inte svämmat över men bada kan kvitta. Det är så kallt att till och med fiskarna tycks lämnat sjön för varmare vatten någon annanstans. Annars har de inlett en total hungerstrejk.

Hur bra boll kan man spela?
I massmedia märks dock sommartorka avseende sådant som har med ledarskapsutveckling att skaffa. Det handlar mest om avsaknad av globalt ledarskap för att ta tag i politiska och ekonomiska krishärdar, extremväder runt omkring på vår planet och inte minst ett antal dagars och spaltmils ivriga spekulerande kring Zlatans förmodade klubbyte som tillslut blev klart.

Det skrevs en låt av Torsson där de sjunger att ”det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid, det spelades bättre boll på grusplanen hemmavid”. Det kan omöjligt vara sant, för med en lön på sisådär 130 miljoner om året så måste det spelas ENORMT mycket bättre boll nuförtiden :)

För egen del har jag insett att fotboll är livsfarligt. Jag gömmer den boll som finns i stugan varenda vår för att slippa skadorna jag alltid får så fort den elaka lilla runda hittas av barnen. I villfarelsen att jag har talang likt Gre-No-Li (eller Zlatan) slutar alltid mina försök att göra en ”bissikleta” med nacklandning och orörlighet i dagarna tre. Så till den dag jag får 130 millar för att joxa med trasan så får det vara.

Regnväder har dock sina fördelar. Man kan gå i skogen och glädjas över alla underbara kantareller som lyser i stor mängd, man kan upptäcka minnen från gamla dagar mitt ute i ödemarken och man kan läsa böcker. Ibland hittar man det oväntade. Långt ute i skogen finns ett gammalt torp – en egen oas med en sjö och björkar och lönnar, en lillstuga och en liten lada – mitt ute bland vildmarkens sura mossar och gammelskog. Vi har varit där många gånger förr eftersom torpet ligger vackert och mystiskt. Det är dessutom välskött av en hembygdsförening.

I det värsta regnandet häromdagen tog jag en ficklampa och letade efter gamla kartor i sommarstugans förråd. Jag hittade kartor men jag hittade även något än mer spännande. En liten gul och tummad skrift från 1946 som beskrev historian om den siste som levde som torpare på det där gamla stället långt ute i skogen.

En berättelse från förr

Torpet som ligger en fjärdingsväg från Palsbo byggdes av soldaten Anders Brask som stred för Gustaf III i Ryssland 1788-90. Torpet hette egentligen Anderstorp men blev kallat Braskabo efter soldaten.

Johan Fredrik Svensson (kallad Fredrik i Braskabo) föddes där 1879 och blev den siste torparen. Att läsa hans livsöde upptecknat bara ett år efter att han lämnat sitt torp för gott 1945, var en spännande resa i vår historia och i en mans öde. För att göra en lång historia kort så emigrerade Fredrik och två av hans syskon till Amerika i slutet av 1800-talet. Två blev kvar hemma men när de drabbades av olycka kunde inte längre hans mor klara av den lilla torpargården och i ett brev bad hon Fredrik att återvända hem igen.

Fredrik var bevisligen både begåvad och stilig, en man som redde sig bra i Amerika, men som hyste en stor kärlek för naturen och det ensliga torpet mitt ute i ingenting. Och när hans mor kallade återvände han hem.

När både de hemmavarande syskonen och modern gått bort 1925 var han ensam kvar. Han hade en hushållerska som hjälpte till, en vacker flicka som dessutom var välvilligt inställt till Fredrik. Men tillslut tröttnade hon på att vänta på att Fredrik skulle fatta hur det var ställt. Hon slutade och gifte sig med en annan. Först då det var försent insåg Fredrik sitt misstag och hans vädjanden var förgäves. Hur trög kan man vara tänker jag, men blir samtidigt öm i hjärtat när en dikt han skrivit om sin saknad efter en livskamrat återges i boken.

I den vackra sjön (Rödvattnet) som ligger vid torpet finns en ö och jag har slagits av hur fint det är både i och i kring sjön. Nu förstår jag varför. Fredrik ömmade för alla djur, både tama och vilda och alla holkar av olika storlekar minner om det. Ön som jag beundrat är byggd för hand av Fredrik själv. Han släpade ut sten och jord, planterade träd och buskar för att häckande fåglar skulle hitta ett bra ställe att bo på i sjön.

Trots att han levde långt från allfarvägen och ensam så var han känd och respekterad för sina kunskaper och sin rättskaffenhet. Han kunde flytande engelska efter sina år i USA, han kunde tyska, han läste och skrev poesi. Han levde ett för oss ofattbart enkelt liv i en tid där han faktiskt kunde valt att göra sig en karriär. I slutorden står det ”Rikt begåvad och karaktärsfast hade han säkert kunnat efter utbildning sköta krävande poster i samhället.” Jag kan inte annat än undra vad som fick honom att välja ett anspråkslöst liv i total avsaknad av de bekvämligheter som trots allt fanns från 30-talet och framåt.

Men jag kan bara tolka det som kärlek och förnöjsamhet till det han hade. Ett av de sista citaten från honom några månader före sin död var ”Jag är glad att jag ej vet med mig att ha vållat min nästa någon orätt, och här på Braskabo träder jag ingen annan för nära, ty ingen annan vill ha torpet mer än jag!”

Jag ska åka upp till det gamla torpet när sommarregn slutat falla. Jag kommer göra det med en stor vördnad för Fredrik från och med nu. Jag kommer skänka en tanke till generationer som byggde landet under paroller likt den som Fredrik skrev på väggen till sitt sovrum på torpets ouppvärmda vind: ”Arbeta alltid med kraft och allvar på din timliga utkomst, men glöm aldrig att du på jorden blott är en gäst och en främling”.

Önskar oss alla en fortsatt skön semester oavsett väder! Nu ska jag läsa en bok jag tänkt läsa för längesedan och jag vet att jag kommer beröras av en annan mans livsval. Boken? ”Kriget är slut” av Morgan Alling.

26 juli 2012

Alltid redo är en fras som många kopplar samman med en scout och kanske en chef. För de flesta är det semester, men ändå inte, för mejlen plingar in i smartphonen och det är större sannolikhet att man glömmer tandborsten hemma än laptopen. Alltid redo att vara en del av den vardag man har tagit ledigt ifrån.

En debattartikel i Aftonbladet häromdagen hade rubriken “Vi måste koppla ned för att vara effektiva” och debattören Per Larsson uppmanade arbetsgivare att utbilda sina chefer i stresshantering. Med tanke på att alla, med några få procents undantag, idag är ständigt nåbara dygnet runt årets alla dagar genom mobiltelefon och internet – och snart nog har alla smartphones – så blir det allt svårare att ge våra hjärnor de återhämtningspauser som är nödvändiga.

Tysklands arbetsmarknadsminister vill införa en lag som ger anställda rätten att inte svara på mejl när de är lediga och debattörens förslag är att den 24/7 görs till en bemärkelsedag för det gränslösa arbetslivets behov av gränser.

Du kan läsa artikeln här.

Visst är det fantastiskt med teknikens möjligheter men vi håller med om att behovet av utbildning som sätter människan i fokus ökar i takt med utvecklingen. Pressen att alltid vara redo drabbar de flesta men chefer i synnerhet.

Är du chef så finns dessutom traditioner, normer och föreställningar om hur en chef ska vara, som är långt äldre än de tekniska landvinningarnas möjligheter till att alltid vara i tjänst. Nina Fellman på tidningen Nya Åland skriver intressant och läsvärt om kraven på chef- och ledarskap i en webbartikel idag.

“Många kvinnor och allt fler män vill inte offra det man förväntas offra för att nå och hållas kvar på toppen – familj, fritid, vänner – kort sagt, ett liv. Om vi tittar närmare på de normer som styr våra förväntningar på ledarskap och chefer visar det sig att de, självklart, formades under en annan tid och för ett annat arbetsliv”.

Du kan läsa <a href="http://www.nyan.ax/ledaren/index gabapentin 600 mg.pbs?news_id=71982&news_instance=116″ target=”_blank”>artikeln här.

Det är en utmaning att vara ledare idag på många sätt. Att inte förlora, utan utveckla det mänskliga perspektivet och de förmågor vi har på ett individuellt plan, i våra relationer och i samverkan med andra människor, ser vi som vår mission.

För oavsett vilka nya tekniska möjligheter vi kommer se och vilka lagar och regler som stiftas, är en ledare som har självinsikt och kunskap en tryggare, mer balanserad och mer stresstålig individ som vet att ensam inte är stark. Kraften finns där människor gör “det” tillsammans.

Nu kopplar redaktören ner för idag. För NU skiner solen – äntligen!

19 september 2012

Bestämde mig för att göra ett blogginlägg. “Jag hittar säkert något intressant i morgontidningen” Men jag hittade inget! “Nu måste jag komma på något” Och vad hände? Jo, ju mer jag kämpade med att komma på något desto svårare blev det.

Jag behövde byta perspektiv och släppa taget om det jag kämpade med. Vidga min horisont, göra något annat, få nya intryck.

Och precis så är det också i bland i mitt ledarskap. Jag sitter fast. Kanske har jag låst mig vid en uppfattning, vid det “rätta” sättet att lösa ett problem eller så ser jag ingen utväg alls ur ett dilemma. Jag behöver byta perspektiv och öppna mig, ta in nya intryck, nyfiket utforska det som ligger utanför min trygghetszon. Att våga se lite längre och med nya ögon på tillvaron, på ett problem eller ett dilemma utvecklar både mig själv och den verksamhet jag är i. Om jag tar in andras synsätt och fångar möjligheter blir det både utmanande och berikande.

Själv gick jag och pratade med min chef om helt andra saker än ett “bloggämne” men ändå om något där jag behövde vidga min horisont och ta in en annan persons perspektiv.

Och då kom det till mig – “bloggämnet”

Peter

6 september 2012

Att vara ny som chef innebär många utmaningar och vad som skiljer mellan chefskap och ledarskap är inte helt enkelt att reda ut.

Ordet chef ger i runda slängar 146 miljoner träffar på Google. Ordet ledarskap ger knappt 5 miljoner. Använder man ordet ledare så blir träffarna betydligt fler, men det beror ju på att ordet i sig har flera betydelser och funktioner. Ordet chefskap ger bara knappt 100 000 träffar.

Att ledarskap får betydligt färre träffar på google kanske i någon mån kan ha att göra med att begreppet och dess betydelse inte är lika enkel att formulera som innebörden av ordet chef?

Tycker att jag får känslan bekräftad även via wikipedia“Ledarskap har getts olika betydelse, från att utmålas som en särdeles exceptionell, sällsynt och värdefull förmåga, till att beskrivas som en yrkesroll som inte mer värdefull än någon annan”.  Uttrycket att “född som ledare” har du säkert hört någon gång, vilket då skulle antyda att individens förmåga att vara ledare är medfödd, “antingen har man det, eller så har man det inte”.

Nu undrar du säkert varför jag googlade?

Det som fick mig reflektera över chefskap och ledarskap som begrepp var den lista som chef.se publicerade häromdagen. En lista över de 9 viktigaste punkterna för ett bra chefskap, baserat på de intervjuer och rankningar av chefer de gjort under 17 år. Återger inte alla punkterna, men du kan läsa listan här.

Det jag noterade var att orden ledare och ledarskap bara förekom någon enstaka gång, samtidigt som många av punkterna faktiskt handlade om just ledarskap.

Vad är skillnaden mellan chefskap och ledarskap?
Förenklat så brukar skillnaden beskrivas så här: Att vara chef är en position. Att vara ledare är en relation. Chefen styr sina medarbetare, ledaren leder sina medarbetare.

Ibland beskriver vi det som att chefskapet kommer ovanifrån, men ledarskapet underifrån. Det är en rätt bra beskrivning. För i sociala sammanhang har vi alltid utsett ledare – inte nödvändigtvis för att de har en formell titel utan för att de förvärvat gruppens förtroende och fått mandat att leda. Även i dagens grupper kan det informella ledarskapet skifta beroende på vem gruppen tror är bäst för uppdraget. Men det handlar inte bara om att en ledare har förtroende att leda. Ledarskap är en produkt av samspelet mellan ledare, grupp och situation.

Så du behöver inte vara chef för att leda eller vise versa. Men i praktiken så går chefskapet och ledarskapet i regel hand i hand, precis de 9 punkterna i chefs lista visar.

Skaffa dig en grund att stå på
Det gamla uttrycket som hävdar att man föds till ledare och samtidigt antyder att du är körd om du inte har “det” då? Det finns inget som helst belägg för det.

Ledarskap är individuellt och unikt för var och en av oss, så på det sättet kommer din personlighet och din egen utveckling, prägla och gå hand i hand med ditt ledarskap.

Och en sak som vi definitivt har belägg för efter mer än 40 år som ledarskapsutvecklare är att din förmåga att utöva ledarskap som är förankrat i dig själv, är grunden för ett framgångsrikt chefskap.

Därför fokuserar vår utbildning Ledarskap för nya chefer på just ledarskap – ditt personliga ledarskap och ledarskapet som en profession – för att ge dig de bästa förutsättningarna att rankas som en bra chef!

Lycka till och jag hoppas vi ses på Gällöfsta i höst!

24 september 2012

“Det är dags att tänka på hjärnan”. En bra rubrik på en intressant artikel i DN häromdagen. Många funderingar i vår blogg handlar om vårt behov av reflektion för att kunna se ting ur nya perspektiv, ta till oss kunskaper, fatta beslut och förändra beteenden.

Det forskas mycket om många saker, inte minst inom områden som rör vårt välbefinnande, och vi matas med instruktioner om hur vi ska äta rätt, motionera rätt, vad vi ska undvika för att må bättre, prestera bättre och leva längre. Och det är ju alldeles utmärkt eftersom vårt fysiska och psykiska välbefinnande hänger ihop.

När vi deltog i ASTD konventet i Denver i våras, var det tydligt att alltmer fokus riktas på vår hjärna, hur den fungerar och hur vi bör förhålla oss till våra hjärnors behov för att fungera som bäst – inte minst i vår roll som ledare.

Att vi behöver ordentlig sömn för att ge hjärnan chansen att bearbeta intryck och att vi behöver skapa tankerum där vi ger oss chansen att reflektera på ett djupare plan över nya intryck, är ju förenligt med sunt förnuft och något vi känt till länge. “Att sova på saken” är ju ett gammalt klokt talesätt som styrks av modern hjärnforskning.

Men i ett allt högre tempo med större krav och en daglig bombmatta av intryck, så är det en utmaning att ge oss själva och våra hjärnor chansen att göra ett bra jobb. Och kanske behövs det både kulturella och strukturella förändringar som hjälper oss utnyttja våra resurser på bästa sätt?

Hur kommer det sig att vi fortfarande tycker att många och långa övertidskvällar är ett uttryck för att man “gör ett bra jobb”, att det nästan är prestigefullt – när forskningen visar att vi gör ett sämre jobb ju tröttare vi blir?

I DN’s artikel gör läkaren och hjärnforskaren Katarina Gospic, som gjort en doktorsavhandling om vad som händer i hjärnan när vi fattar beslut, några intressanta reflektioner och ifrågasätter varför vi inte tar till oss hjärnforskning på samma sätt som annat som rör vår hälsa.

“Den tekniska utvecklingen har gått i rasande fart, men vår hjärna är densamma som för 40 000 år sedan. Tar vi inte hänsyn till våra stenålderskopplingar i hjärnan blir de beslut vi fattar både irrationella och svårbegripliga”.

Katarina har nyss släppt en bok och den ska i alla fall vi läsa med stort intresse!

Läs artikeln i sin helhet här.

/Red

PS.

Förmågan att reflektera på ett djupare plan kommer inte alltid gratis, även om våra hjärnor behöver det. Man kan behöva träna på det. Alla våra utbildningar bottnar i de mänskliga perspektiven av ledarskap, hur vi kan utvecklas som individer och som grupp. Därför är tid för reflektion ofta en viktig beståndsdel i våra utbildningar och vi bedriver flertalet av dem i vår egna anläggning som är designad med ditt hjärtas och din hjärnas välbefinnande i fokus.

24 oktober 2012

Som vi tidigare bloggat om i våra rapporter från ASTD kongressen i Denver tidigare i år, finns det en tydlig trend inom ledarskapsutvecklingen att ta till sig hjärnforskningens rön. Neuro-management är en term vi kommer få höra oftare. Dags för ledarskap med hjärnkoll.

Ämnet har varit hett i USA under senare år i takt med att hjärnforskningen gjort enorma framsteg under det senaste decenniet och nu märks det även i svenska media. DN hade en artikel med Katarina Gospic för några veckor sedan, som vi bloggade om här, och just nu avhandlas ämnet både i Veckans Affärer och Chef.

Samma signalsystem
De flesta av oss känner säkert till att våra hjärnors signalsystem agerar utifrån några grundläggande intryck. Upplever vi oss hotade och i fara pumpar adrenalinet, och känner vi oss trygga och välmående flödar dopamin. Signalsystem som varit livsavgörande för människans utveckling sedan vår begynnelse, inte minst i tider där fysiska hot mot våra liv var en del av vardagen.

Det intressanta är att forskningen visar att våra hjärnor agerar på samma sätt inför våra sociala behov. Om vi är rädda, otrygga, känner oss hotade, så kan vi inte prestera. Det kan ju låta självklart, men det är inte lika självklart att vi tar hänsyn till det i vårt sätt att leda, i våra värderingar, i våra strukturella och kulturella system.

I en artikel på chef.se beskrivs en modell: “SCARF”(status, certainty, autonomy, relationships, fairness), som handlar de grundläggande sociala domäner som en chef behöver ta hänsyn till för att skapa social trygghet. Läs gärna artikeln här.

Vår reflektion
För oss som jobbat i över fyra decennier med ledarskapsutveckling med människokunskap som grund, är det spännande och efterlängtat att de mjuka sidorna av ledarskapet får allt mer fokus, Vetskapen om att vårt sätt att interagera med varandra, känna tillit och respekt är avgörande för hur väl vi presterar, både som individer och som grupp, och som ledare och medarbetare, är själva anledningen till att våra ledarskapsutbildningar finns.

Med tanke på att prestationskraven höjs och att vår omvärld snarare präglas av osäkerhet än social trygghet, är utmaningarna för ledare idag större än någonsin.

/Red

PS. Missa inte en läsvärd intervju med Pär Johansson (Glada Hudik)

1 november 2012

Vi har under en lång tid sett hur världsekonomin kämpar att få ordning på sig själv samtidigt som media matar på med stora rubriker. Kanske har vi ändå känt oss lite på avstånd eftersom Sveriges ekonomi i stort klarat sig relativt bra. Men nu tycks de kyliga vindarna även nå oss på allvar. Nu sätts ledarskap på prov.

Jag läste ett uttalande av Investors VD, Björn Ekholm i DI den 24 oktober. Han sa: ”Företagen bör rusta för USA’s budget-stup. Det finns en oro för en kraftig inbromsning av USA’s ekonomi. Svenska företag bör dra öronen åt sig. Det handlar om att ha en beredskapsplan helt enkelt.”

Beredskapsplan
Just ordet beredskapsplan fick mig att fundera. Det är lätt att en beredskapsplan blir liktydigt med att krympa kostnader, dra i alla handbromsar, dra in på personalaktiviteter, marknadsföring och utbildning. Allt fokuseras på pengar och tänkandet riskerar att bli kortsiktigt.

Nu menar jag självfallet inte att krislägen i företagens ekonomi ska ignoreras, men företagen består av människor. Företag i kris handlar alltså inte bara om en ekonomi i kris – det handlar minst lika mycket om människor i kris. Det är nu beredskapsplanen också måste handla om hur man rustar sina chefer och får ut det bästa ur individen, gruppen och organisationen.

Chefer behöver all sin människokunskap
Nu sätts ledarskapet på prov i de svenska företagen. Ledarskap i ”tuffa tider” handlar om att ha en god förmåga att fokusera, att ha en god förmåga att kommunicera och relatera, och att ha en god förmåga att hantera sig själv. I en tid av ökad arbetstid och stress för ledare finns alltid risken för ineffektiva beslut närvarande. Som ledare behöver jag kunna hantera min stress och vara närvarande i nuet så att jag kan hantera medarbetare i kris.

Det forskas och skrivs böcker i en allt stridare ström inom det som kallas Neuro-Management. Det har till exempel kunnat konstateras att våra hjärnor använder samma signalsystem för sociala hot som för fysiska hot. Ju mer hotade vi är desto sämre presterar vi. Det blir ju inte lättare att ta sig ur tuffa tider med sämre prestationer. Värt att stanna till lite och tänka på det.

Djupt inne i oss finns mekanismer som räddat oss genom att pumpa adrenalin nog för att slåss eller fly för att överleva. Samma system aktiveras i oss när vi upplever ett socialt hot.

Chefer och ledare behöver nu all sin människokunskap.

Vad gör oss lönsamma?
Självfallet flera saker. Men med vårt kompetensområde som utgångspunkt så är den mänskliga prestationsförmågan, när vi effektivt samverkar mot gemensamma mål, avgörande för lönsamheten. Vår erfarenhet sedan mer än fyrtio år av att utveckla ledarskap med människokunskap som grund, bekräftas av forskningen.

Ur mitt och mina kollegors perspektiv så är en investering i utveckling av ledarskap och gruppsamverkan inte en kostnad. Det är att utnyttja resurserna, effektivisera och skapa möjligheter för långsiktig tillväxt och lönsamhet med hjälp av människor som tillför sitt bästa.

Det är en insats som kan ta dig förbi konkurrenterna. För där ledarskapet är gott och kulturen präglas av tydlighet, tillit, ansvar och samverkan mellan människor – där görs jobbet som effektivast och målen nås.

Vi sjösätter två nya utbildningar 2013 som känns extra aktuella nu. Teamflow, handlar om att skapa högpresterande team, och Leda på distans som ger dig verktyg att möta ledarskapets utmaningar när det finns ett fysiskt avstånd.

Det tycks blåsa upp nu. Men låt inte dina beredskapsplaner bara handla om att kasta årorna i sjön och slänga roddarna överbord.

12 december 2012

Vi gör fel, det är oundvikligt, men vi är aldrig fel. Det är en av punkterna för att bli en bättre ledare enligt en lista som levererats av Torkild Sköld på sajten Entreprenör24.

Jag fastnade för två av råden i listan:

“Vi kan alla göra fel men vi är aldrig fel. Vi är så mycket mer än vad vi gör. Ibland måste vi be om ursäkt för vad vi gör men vi behöver aldrig be om ursäkt för den vi är.”

Just formuleringen vi ÄR aldrig fel är riktigt bra. För att kunna göra skillnad på sak och person, kunna sätta handling och människa i ett sammanhang både i ett större perspektiv och i en given situation, är en viktig förmåga både i mitt förhållande till andra som ledare – men inte minst i förhållande till mig själv, som jag tolkar är Torkilds utgångspunkt i rådet.

Samtidigt är det ju så att den vi verkligen är brukar visa sig i våra handlingar. På gott och på ont. Så en god självinsikt, en strävan att utvecklas  som människa  och ett ödmjukt förhållningssätt, skickar vi gärna med som råd.

Det sista tipset i listan följer den tankegången och vi kan bara stryka under:

“Ledarskap kommer inifrån. Ledarskap är inte bara vad vi gör, det är också vem vi är, som sedan kommer att spegla vad vi gör. Sant personligt ledarskap kommer inifrån, det är baserat på tillit, hederlighet, integritet. Att följa sina principer och värderingar leder till bättre självtillit och därmed ett bättre personligt ledarskap.”

Precis så är det. Men den vi är – är inte statiskt. Vi utvecklas hela tiden och ledarskap blir aldrig färdigt. Det är därför vi gillar vårt jobb och utgår från människan i alla våra utbildningar.

Du kan läsa hela listan på Entreprenör24 här.

Och när du vill komma vidare i din utveckling som människa och ledare är du varmt välkommen till oss!

 

Taggar: