Den viktigaste frågan

Små barn ställer den jämt. Ibland till glädje, men under perioder så frekvent att jag kan minnas frågan som ett rent irritationsmoment. Under uppväxten kommer frågan självklart, naturligt – kanske för att den kan vara livsavgörande, men som vuxen tappar vi bort den allt som oftast.

IMG_0256Skriv om något nytt du har lärt dig idag, sa min kollega Johan. Försökte snabbt summera veckan i huvudet för att hitta nya lärdomar. Hittade inget. Det betyder inte att jag menar mig vara fullärd på något sätt – å nej långt därifrån – men inga såna där stora grejor typ ”jag lärde mig skriva”, eller åka long board till jobbet, eller ett nytt onödigt krångligt gitarrackord som ändå ingen bryr sig om.

Men visst har veckan som vanligt innehållit lärdomar, ofta sprungna ur relationer, samtal och situationer som uppstår när människor ska verka tillsammans. Upplevelser som tjänar som påminnelser om hur vi människor fungerar och hur viktig vår kommunikationsförmåga är för oss som känslomässiga varelser.

Innan Johan gick frågade han om jag kollat på youtubeklippet från TED talks som han delat. Nu har jag gjort det och det gav inspiration till lite funderingar, både kring ”frågan” och kommunikation – men det är ingen recension av klippet, det kan ni kolla på själva – utan mer tankar sprungna ur saker han sa.

”I have a plan”, sa Martin Luther King.

Nej inte gjorde han det. Det var Sickan som sa så. Men om han hade sagt så i sitt berömda tal – hade ingen påverkats på samma sätt. Vi påverkades för att han sa ”I have a dream”, en dröm om en framtid grundad på jämlikhet människor emellan. En drömformulering som de flesta människor delar och vill jobba för att göra till verklighet.

De flesta ledare idag (både i affärslivet och det politiken) vill få oss att ge av vår tid, vårt engagemang, vårt hjärta genom att säga ”Jag har en plan” – ackompanjerat av strategier, handlingsplaner, målstyrning, pay offer, belöningar….etc etc. Det blir ofta ord staplade på ord. Formuleringar och excelark som talar till vårt förnuft.

Hur taggad blir du på det? Hur mycket värme strömmar genom din kropp, får ditt hjärta att slå lite hårdare? Uppstår den där självklara viljan att jobba hårt – utan att du ens övertygat ditt rationella jag?

Sannolikt inte. För vårt känslosystem sitter längre in i skallen än dit språket når. Pre-frontala cortex ligger som det yttersta systemet och där finns språk och logik. Det Limbiska systemet som hanterar våra känslor sitter innanför och har inget språk, (sagt med reservation för all pågående forskning).

Det innebär att det som driver oss, som får oss att bli känslomässigt lojala, som gör att vi vill göra någon annans dröm till vår egen – kräver ett annat tilltal för att vi ska ”förstå”.

Jag tänker inte gå djupare än så i mitt resonemang, eftersom det finns många perspektiv. Men det finns en grundläggande fråga som jag alltid landar i – oavsett om jag tänker ledarskap, varumärken, relationer, livsval och livslust.

Nämligen frågan VARFÖR?

Grunden för att du som ledare ska kunna formulera en dröm som dina följare vill göra till sin egen – är att din dröm är sprungen ur DITT svar på ”varför”?

Om ditt svar är grundat på egennytta som karriär, pengar, inflyttande, makt, röster… Well, I hate to break it to you. Du kommer aldrig att bli en ny Martin Luther King. Och om du bara kan formulera en dröm som talar i ”Pre-frontal cortex språk” så blir det inte mycket kärlek.

Varför är en självklar fråga för ett barn. Om och om igen. Hela tiden. Och visst kan det vara jobbigt att svara som vuxen – speciellt när man inte hade bättre svar än ”därför” :) Nu tänker jag mer att jag (eller vi) faktiskt måste jobba för att inte glömma ställa frågan!

Det är inte bara en fråga för ledare. Den dagen som det jag gör bara motiveras av logik och förnuft – den dagen byter jag bara tid mot pengar. Och då är det dags att ställa frågan ”varför” till mig själv igen.

Ha en riktig skön helg!
/Ludde

Här är klippet till TED

 

 


Kommentera