Firat semester? Fira jobbet!

Inser att det kanske kan uppfattas som en provocerande uppmaning om du precis som jag upplevt en semester där vädret inte var värt att fira varje dag… Men även om soltimmarna var färre, så infann sig ändå den där sköna känslan av att vara semesterfirare. Nu tänker jag slå ett slag för att fira vidare. På jobbet.

För egen del så rymmer min semester en hel del firande – och även om firandet kan inbegripa en eller annan god dryck som gläder gom och sinne – så handlar det egentligen mer om själva förhållningssättet jag har till min tid av frihet. Jag unnar mig att vara ledig, ser möjligheter till belöning, gemenskap, värme och glädje i det jag gör tillsammans med mina nära och kära. Och det oavsett om solen skiner eller ej. För det är så vi vill ha det – det är en tradition – come rain, come sunshine. Vi firar semester, så det så.

Idag mötte jag mina kollegor för första gången sedan semestern och även om det är trögt att komma ur sängen okristligt tidigt på morgonen, så är det härligt att ses och få ta del av allas berättelser om semesterfirandet. En riktig energikick, med mycket skratt och värme! Faktum är att jag känner för att fira :)

För att bli lite allvarlig så menar jag allvar med min tanke om att fira jobbet. Att ta med sig viljan av att dela goda berättelser med varandra och fira varandras framgångar. Tänk om vi kunde ta med semesterinställningen till jobbet…

Lättare sagt än gjort, för vardagen har en förmåga att käka upp goda intentioner om firande och storytelling kring ”lägerelden”.

Men icke desto mindre viktigt, för våra berättelser, våra symboler, ritualer och högtider (firande) är inte bara grundstenar som etniska kulturer vilar på – det gäller i lika hög grad företagskulturer.

Att medvetet (hela vägen från ägare/styrelse/ledning/chefer/medarbetare) arbeta för att skapa och dela goda berättelser om och med varandra, att uppmärksamma och fira allt som bygger vår gemensamma framgång är inte bara ett sätt att ha trevligt på jobbet. Det är en konkurrensfaktor – både i form av att locka till sig kunder och medarbetare.

Hur gör man det då?

IMG_0230Eftersom kulturen är extremt trög och en kompott av det som varit, det som är och i viss mån det vi önskar – är det inget som nya strukturer, strategier och matriser ändrar på av sig själv eller över en natt. Ritualer (beteenden, så här gör vi) blir ju just ritualer och traditioner för att de nötts in. Men nån gång var första gången. Och det går alltid att välja en ny väg, även om det till en början kan vara ansträngande och en stig som knappt syns i snåren.

Jag är säker på att ledarskapet har det stora ansvaret att visa vägen, men att alla delar ansvaret att vara kulturarbetare och vägvisare i vardagen. Och jag tror att skapandet av nya traditioner för hur vi arbetar för att ”skriva” vår historia, våra lägereldar där vi delar berättelser med varandra och vårt sätt att fira tillsammans, egentligen inte behöver vara så stort och komplicerat. Tvärtom snarare – blir det för stort och krävande orkar ingen.

På ett företag jag jobbade på hade vi en liten skeppsklocka att plinga i när en affär gått i hamn. Oavsett vem som landat den och till vilken intäkt. Var den lite större så samlades vi vid pumpen (fikarummet) och delade ett glas bubbel av körbar sort. En liten ritual som inte tog många minuter men som var viktig och skapade delaktighet. Den skapade även en jämlikhet och gav ett värde åt allas ansträngningar att bidra som inte hade med storleken på intäkten att göra.

Så kanske inte går att göra överallt (är nog undantag när jag tänker efter), men poängen är att göra något. Om och om igen. Och igen. Med tiden blir ritualen en lika naturlig tradition som att fira semester.

Så välkommen tillbaka från semesterfirande och lycka till med jobbfirandet!

/Ludde

PS. Välkommen att dela med dig av tankar, tips och erfarenheter.

Taggar:

Kommentera