Framtida chefer i balans

Kairos Future har släppt sin nya undersökning Morgondagens ledarskap 2015, där 80-talister intervjuats. För kommande chefer är balans mellan yrkesliv och privatliv allt viktigare.

IMG_0242-2Skannar igenom mediabevakningen och hittar ett par artiklar i Veckans affärer som är intressant läsning.

”Den nya studien visar att 80-talisterna värderar en balans mellan arbete och fritid betydligt högre än vad 70-talisterna gjorde, skriver Svd som tagit del av studien. De yngre cheferna vill både ha mer fritid och högre lön.” 

Jag vet inte vad du tänker när du läser detta, men jag reagerade helt spontant med lätt irritation över kombon mer fritid och högre lön. Vem vill inte ha det? Men hur tänkte ni att det ska gå till? Det blir ju självklart en bekväm balans ur individens perspektiv, men mina erfarenheter som företagsledare och vetskapen om hur svårt de flesta företag har att vara lönsamma, gör att jag blir lite indignerad och funderar kring verklighetsförankringen.

I samma artikel listas toppknepen för att attrahera och behålla unga chefer. På plats nummer 2 återfinns: ”En fast anställning och trygghet i jobbet är ett måste”. 

Kan inte låta bli att tänka att kombinationen jobba mindre+tjäna mer=lönsamt företag med trygg anställning och generösa förmåner, känns lite för bra för att vara sann.

Men för att balansera mina reflektioner även åt det positiva hållet så tycker jag det är helt rätt att den yngre generationen värderar privatliv/familj/intressen/hälsa på ett sundare och mer balanserat sätt än likt tidigare generationers självutbrännande inställning.

Och att titeln ”chef” som karriärmål devalveras i en yngre generations ögon i jämförelse med att vara ”ledare” – med ett eget driv att vilja påverka verksamhetens och sin egen utveckling, och vara en avgörande del av något större i ett samhällsperspektiv – det tycker jag personligen mycket om.

För kanske är det så att i en verksamhet utan hierarkier och där alla tar ett ledaransvar i sin roll oavsett formell titel, skapar vi tillsammans också möjligheten till både högre lön och mer fritid?

Det är lätt att fastna i ”det där funkar inte” fällan när man som jag blivit gråhårig, så misstolka inte min reaktion som att jag är cynisk. Jag är övertygad om att vårt sätt att organisera verksamheter utifrån vad vi behöver som människor för att fungera bäst tillsammans är helt nödvändigt – och de unga företagsledarna, entreprenörerna, cheferna kommer leda vägen. Om vi tillåter det…

För i slutet av artikeln läser jag att antalet unga chefer i Sverige har minskat, trots att många 40- och 50-talister gått i pension. Av 1,3 miljoner svenska chefer är bara 50 000 under 35 år.

Varför är det så? Det kan väl inte vara vettigt?

Ha en skön helg!
/Ludde

 

 

 

Taggar: , ,

Kommentera