Gör varandra lite bättre

Sista bloggen innan semestern ägnas åt lite tankar inspirerade av vårt unga landslag som bevisat att ingenting är omöjligt när vi jobbar tillsammans och gör varandra lite bättre.

IMG_0229Det är ju omöjligt att inte ta ett lag till sitt hjärta (även om fotboll inte skulle vara favoritsporten), som visar så mycket moral och laganda. En återkommande kommentar från Hanna Marklund har varit att spelarna jobbar för att göra varandra bättre.

Det är en av mina absoluta favoritmeningar och enligt mig den stora nyckeln till framgång oavsett om det gäller sport, yrkeslivet med jobbarkompisarna eller ditt förhållande. Att ha den inställningen och det perspektivet på livet parat med respekt för varandra platsar i vilken beskrivning av kärleksfullhet som helst och i alla relationshandböcker.

Precis som hos de nyblivna guldhjältarna har vi alla olika roller i laget, olika kompetenser och förmågor som rätt sammansatt och under de rätta förutsättningarna, kan uppnå mål som omöjligt kan nås på egen hand. Att laget är större än jaget, är en devis som i mångt präglar den ”svenska ledarskapsmodellen” – och utan att analysera den generaliseringen djupare så tycker jag att det känns skönt när det bevisar sig ge resultat.

Hur gör man varandra bättre då?

Finns ju hur många sätt som helst. Självklart genom att jag alltid gör mitt bästa och har ett förhållningssätt till mina ”medspelare” att de ger sitt bästa. Att jag bidrar med mina kompetenser, stöttar, samspelar, släpper fram andras förmågor, uppmuntrar initiativ och ger konstruktiv feedback/feedforward.

Det är en ledares viktigaste ansvar – men ledaren är bara en del i laget. Ska gruppen lyckas göra det omöjliga möjligt måste alla ta ansvaret att göra varandra bättre. Och i min värld är kulturen i gruppen/laget/företaget/organisationen mer avgörande än specialistkunskapen för hur straffläggningen ska sluta…

Jag vet inte om du tänkte på det (om du inte såg finalen så kan du nog hänga med på metaforen ändå, hoppas jag), men jag slogs av hur avspända spelarna var som skulle lägga de avgörande straffarna. De hade ett positivt flow och en tro på sin förmåga, teamade ihop sig, delade glädje i mittcirkeln och uppmuntrade dem som skulle prestera för laget. Ett helt lags förhoppningar, tusentals fans och 2 miljoner framför tv’n kan få de mest rutinerade proffsen att missa målet i ren rädsla över konsekvensen av en miss…

Det var lika gott att se hur laget bemötte straffläggaren som missade, som att se de som gick in. Att tillåta varandra att misslyckas och lyfta upp varandra är ett konkret sätt att faktiskt göra varandra bättre. En sådan kultur vinner alltid över den som präglas av rädsla för att göra fel.

Den ”gula väggen” av svenska fans blev ett begrepp under EM och den 13:e spelaren som enligt laget var avgörande för att de skulle prestera sitt allra bästa.

Vi ser den inte i laguppställningen. Den har inget namn på tröjan eller personnummer i lönesystemet. Men den finns alltid där, även på ditt jobb, i ditt lag. Den kultur som kan bli en sjungande gul vägg som tar fram det bästa ur dig och laget, eller som blir ett hinder där det omöjliga förblir omöjligt.

Men om du och jag bestämmer oss för att göra det till vår uppgift att göra varandra lite bättre varje dag – ja då kan vi göra storverk tillsammans. Kanske till och med göra världen lite bättre…

Med den funderingen önskar jag och alla mina lagkompisar på Gällöfsta Perlan en riktigt, riktig skön sommar – precis på det sätt som du vill ha den!

/Ludde

 


  1. Att göra varandra bättre :), ibland behöver man lära känna varandra bättre för att kunna passa rätt… först när jag vet var mina lagkompisar vill ha passen och vet vad de helst vill göra på planen så kan jag förhålla mig till dem på bästa sätt. Dessa tankar får mig att tänka på vår nya utbildning ”Have a nice conflict” där vi får en känsla för hur jag själv kan lära mig mer om hur jag på ett bra sätt kan förstå mina kollegor/medspelare och mig själv bättre! Saknar mina basketvänner och mina jobbarkompisar ;)

    Linda

Kommentera