Har du hittat dig själv?

Det är lätt att kasta kylskåpsbudskap till omgivningen. Carpe Diem, Hitta Dig Själv, Var Genuin, fina och lättsmälta uppmaningar som ska påminna oss om vad som är viktigt. Är det plattityder, eller på riktigt?

Funderingen kommer sig av att jag själv levererade ”var ärlig och genuin” som mitt ledarskapsråd nummer ett vid en föreläsning förra veckan. Missförstå mig rätt – jag står verkligen för det – men samtidigt kände jag att jag i min iver att få med så mycket som möjligt klokt på 30 minuter, inte stannade kvar så länge som jag önskat i den följdfråga som vi alla kanske borde ställa oss själva inför dessa välkända formuleringar; vad betyder det för mig och i relation till andra?

Det är ju lätt att säga att jag landat i mig själv, att jag har självinsikt, är trygg i min värdegrund och upplever att jag är ärlig och genuin. Jag tycker personligen att jag är där och kanske känner du som läser samma sak. Och det är bra, för det är inte en självklar och lättgången väg dit. Det tar tid och kräver sina misstag längs vägen.

Men den stora frågan är ju trots allt vad som krävs för att andra ska uppfatta dig som ärlig och genuin. För i din roll som ledare är du ständigt utsatt för din omgivnings subjektiva definition av vad som är ärligt eller oärligt, rättvist eller missgynnande, genuint eller spelat. Det är en slags balansgång på flera sätt.

För att detta ska bli ett blogginlägg och inte en bok, måste jag försöka begränsa mig lite (svårt), men du kan säkert spinna vidare på mina tankar i egen kammare, för perspektiven är många…

Så här tänker jag (just nu)

Att hitta mig själv. Att vara i kontakt med mina känslor och värderingar. Att våga vara mig själv fullt ut. Allt detta är kända och kloka målformuleringar som enligt mig är grunden för att jag ska kunna vara ärlig mot mig själv och uppfattas som genuin av min omgivning.

Men som ledare kan jag inte alltid vara mig själv fullt ut, säger jag för att provocera lite.

Det har funnits tillfällen då mina uppriktiga känslor fått för stor plats och styrt mitt agerande. Var jag ärlig? Absolut. Var det bra ledarskap? Oftast inte. Visserligen har det funnits situationer då den hundraprocentiga transparensen mellan vad jag känner och hur jag agerar varit helt rätt – men ur ett ledarskapsperspektiv har det ibland gått helt snett, vilket varit uppenbart för mig.

Men det kan även bli fel utan att jag förstått det, därför att min egen bild av hur jag uppfattats i min ärlighet inte stämmer med omgivningens i den givna situationen. Och som ledare blir omgivningens uppfattning om hur jag är, mer avgörande än min egen självbild – deras uppfattning baseras på ALLT jag sänder ut. Det som kommer ur min mun är oftast inte det som hörs mest…

Om jag ska reflektera över mig själv så har jag alltid haft lätt för att stå för vad jag tycker och vara öppen med mina känslor. Men det gör ju att jag kan uppfattas som dominant, vilket ligger nära till arrogant, när jag blir för stark i mitt agiterande för vad jag tror är rätt. Ärligt, japp – men ingen bra ledaregenskap. Och är det något som bör vara varje ledares främsta fiende så är det prestige. Det om något känns oärligt, ojuste och genuint otrevligt i min bok.

Jag behöver oftast inte verbalisera vad jag känner – det syns på hela mig. För mig är utmaningen att vara balanserad i vad jag känner i förhållande till vad jag förmedlar utan ord. Jag tränar på ett sätt att vara medvetet ”oärlig”…

Det läggs mycket fokus på individens inre i vår bransch. Vi tränar oss i självmedvetenhet, i mindfulness, i vikten av att vara i kontakt med vårt inre för att kunna bli bra ledare med ett personligt ledarskap grundat på våra värderingar. Och det är helt rätt och nödvändigt.

Men en helt personlig reflektion och min subjektiva slutkläm i detta begränsade inlägg blir:

Akta dig för att fastna i din egen uppriktiga navel om du vill vara ledare.
Det är lätt att bli förförd av sig själv. Ledarskapsutbildningar fokuserar ofta på dig, de ger dig en boost, stärker din självinsikt och ger dig förutsättningar för att bli en bättre ledare. Var i kontakt med dina känslor, men glöm inte bort att som ledare är inte dina känslor och behov viktigast.

Ha gärna ”Hitta Dig Själv” eller ”Fånga Dagen” som kylskåpsmagnet. Träna på att vara dig själv fullt ut på ett prestigelöst och balanserat sätt men glöm inte bort att din genuinitet inte bara handlar om att vara sann mot dig själv.

Din förmåga att ”hitta dom andra” – att uppfatta och möta deras behov för att vi ska åstadkomma något tillsammans är syftet med att vara ledare.

Önskar dig en trevlig helg.
/Ludde

Taggar:

Kommentera