Lätta på trycket

Försöker du hålla inne på trycket bara för att du är chef? Eller kanske för att du är en informell ledare? Eller för att du är energiknippet i ditt gäng som tar ansvar för att alla ska må bra? Det kan bara sluta på ett sätt.

IMG_0344Så var det fredag. Sitter vid datorn och försöker krampaktigt hitta tankar i mitt huvud som ska landa i en positiv läsning för dig. Det är ju det jag vill.

Men det går hejdlöst trögt. Känner mig som Nalle Puh. ”Puh såg på sina två tassar. Han visste, att en av dem var den högra, och han visste, att när man hade beslutat sig för vilken som var den högra, så var den andra den vänstra, men han kunde aldrig komma ihåg, hur man skulle börja.” Ibland blir jag sån, huvudet blir ett virrvarr av tankar och självklara saker processas genom nervbanor fyllda av ludd.

Funderade en del på vägen hem igår och kom nog fram till att jag är frustrerad över en massa saker som jag inte kan påverka. Hur världen ser ut. Att dårskapen breder ut sig. Att rika människor gapar över skattetryck och kostnader för flyktingar som försämrar samhället, samtidigt som 46 miljarder myglas undan i skatteparadis. Att världens ledare tycks ha en trasig moralisk kompass. Att några hacker-idioter roat sig med att sänka våran webb ett antal gånger senaste veckorna…. okej, jag stannar där.

Tanken med att pysa frustration i bloggen var inte att göra dig trött. Men det känns faktiskt redan lite bättre i mig.

För är det något vi behöver bli bättre på – så är det att lätta på trycket. Som jag skrev i början så ställer vi krav på oss själva att inte krackelera så andra ser det. Är du chef måste du vara stark. Är du limmet i din grupp som får allt att funka, så måste du hålla ihop. Är du en ansvarstagande person så hänger allt på dig.

FEL.

Du måste ingenting – annat än att tillåta dig själv visa vad du känner.

En vän till mig krackelerade igår. Hon är limmet på sin arbetsplats, den som lojalt gjort mer för sin arbetsgivare än vad som formellt krävts i mer än 35 år, som andats sitt jobb och månat om alla. Med tårfyllda ögon berättade hon att hon tappat masken inför alla sin arbetskamrater inför nya nedskärningar och orimliga krav. Hon som alltid varit stöttepelare visade sin sårbarhet.

– Hur kändes det, sa jag? Hur känner du nu?

– Det var skönt att pysa över. Det känns bättre nu, sa hon. Bra! sa jag.

Mina tassar får vara höger eller vänster som de vill. Jag ska stänga av mobilen och spendera helgen med att klippa buskar, elda kvistar och göra vårfint ute på landet. Kanske åker båten i sjön. Stället heter Änglamark – och att bara säga namnet högt för mig själv fyller mig med ro.

Där finns ingen brevlåda. Inget internet. Och min drottning och jag regerar.

Önskar dig en underbar helg, på ditt sätt!
/Ludde

Taggar:

Kommentera