Spela tillsammans så det svänger.

Återvänder till ett tidigare publicerat inlägg, men som är lika aktuellt idag. Mina reflektioner kring vad som skapar sväng mellan oss…

images-2Du som följer bloggen, vet redan att musik är min passion i livet och att jag gärna drar metaforer från den världen när jag funderar kring villkoren för livet i allmänhet och ledarskap i synnerhet. Mitt eget lilla dilemma blir oftast att avgränsa mig – annars orkar du inte läsa/lyssna till slut.

Lika många metaforer kring ledarskap som hämtas från idrottens värld, går att finna i musiken värld. Jag försöker själv leva mitt yrkesliv på samma sätt och med samma mentala inställning som när jag försöker göra musik med mitt band. Känns liksom lite mer rock n roll hela tiden :)

Fokus på denna lilla fundering blir just att spela tillsammans och att bli samspelta. För någonstans är det ju där pudelns kärna finns, både i ett band av musikanter, i ett team, en ledningsgrupp och i en organisation. Om det ska bli musik som berör andra organ än bara örat, måste bandet leverera. Hitta rätt groove om man säger så.

Nu skulle det vara lätt att tro att om bara alla är skickliga på sitt instrument så kommer det uppstå ljuv musik. Fel. Jättefel.

Att alla i bandet har plöjt ner sina 10 000 timmar för att bli specialister på att traktera sitt instrument, är ingen garanti för att det kommer svänga. Snarare tvärtom faktiskt. För risken med att bli för virtuos är att du bara blir en solist som har mer fokus på din egen förträfflighet än att spela tillsammans. Innan du protesterar så vill jag bara tydliggöra att jag nu pratar populärmusik – inte Mahler eller Beethoven symfonier, där handlar det bara om att följa partituret och dirigenten…

Men vad är det som skapar sväng? Självklart måste kompetensen finnas hos var och en av bandmedlemmarna att spela sitt instrument bra nog för att vara med i gruppen. Men det är viktigare att det är rätt musikant, än bäst musiker. För det finns en skillnad i att vara musiker och musikant säger jag helt fräckt. En musikants viktigaste verktyg är förmågan att lyssna, känna, förstå och skapa något i samspel med bandet. Om jag bara fokuserar på mitt eget instrument och att det ska få utrymme stort nog, är möjligheten att vara del av något större än mig själv borta.

Precis som det måste finnas en gemensam grundidé om vad vi vill med låten, så måste det ju finnas en vision i en verksamhet – som dirigerar alla från ledningen och hela vägen ut till varje enskild individ. Men på samma sätt som att alla poplåtar redan har skrivits, alla varianter av ackordskombinationer och harmonier redan har hörts, så ligger vår möjlighet att bli ”hörda” inte i hur noterna kombinerats – utan i hur vi framför dem tillsammans.

Inget band av kött och blod (måste tyvärr säga så eftersom mycken musik skapas vid datorn numera), är samspelta från dag ett. Men där viljan och glädjen att spela tillsammans finns kan även ett garageband erövra världen.

Det fina med sväng (eller groove) är dessutom att det inte går i takt hela tiden. Det måste finnas en tajt grund – bas och trummor – men om det inte finns en livfull rörelse runt grundrytmen, uppstår ingen dynamik. Det tajta blir tråkigt och lockar inte dans för någon. Lyssna på Rolling Stones så fattar du vad jag menar…

Med den osorterade näven tankenoter önskar jag en fin vecka!
/Ludde – på andra sidan Atlanten.

Kommentera