Talangjakt

Frågan om hur företag ska locka till sig talanger och få dem att stanna kvar i en tid av generationsskiften och paradigmskiften känner du säkert igen. Fast det är inte den sortens talangjakt bloggen handlar om.

IMG_0258Så var det fredag. En vecka efter dagen då de flyendes rädsla även blev min och kanske din, och när uppgraderad hotnivå och terroristjakt blev en del av vår nya vardag.

Den lilla funderingen i dagens blogg har legat i bakhuvudet sedan ett par veckor, men jag måste erkänna att jag har svårt att fokusera. Den mening du läser just nu, är inte den som skrevs först. Mina tankar har vandrat över tangentbordet i försök att formulera meningar som sätter ord på mina känslor samtidigt som terrorhot får vårt öppna samhälle att sluta sig. Men efter att ha skrivit om hur jag tänker och känner, tagit bort, skrivit igen, tagit bort – så landar jag i att du inte är betjänt av att jag utvecklar mina åsikter och luftar min frustration. Jag nöjer mig med att hoppas att vi inte förlorar oss i hopplöshet och att vi i kampen för det samhälle vi vill ha, inte förlorar oss själva i hatets mörker.

Så från terroristjakt till den jakt jag tänkt fundera kring – talangjakt.

Just denna lilla utvikning kring begreppet talang kom sig av att jag påbörjade en utbildning för några veckor sedan. Som en del av våra individuella presentationer så ombads vi berätta om vi besatt någon speciell talang (en tidigare deltagare hade t ex till allas förvåning visat sig vara en hejare på balettdans).

Våndan blev omedelbar.

Eftersom jag råkar vara musiker, så var jag lugn. Men mitt avslöjande skapade (uppfattade jag) en nästan ännu värre press på mina kurskamrater. ”Jag har ju ingen talang som du”….

Och där nånstans började jag fundera på vad vi egentligen lägger i begreppet ”talang”.

Vi pratar om talang som om det alltid har med extraordinära förmågor att göra, artistisk, musikalisk, matematisk, intellektuell, kreativ, entreprenöriell eller något annat som vi kanske avundas eller dyrkar för att vi inte har ”det”. Nu menar jag inte att ovan nämnda förmågor inte är uttryck för talang – nej, men det jag vänder mig mot är det tycks framkalla en känsla av underlägsenhet hos den som inte kan uttrycka sig tillräckligt bra inom ramarna för vad vi tycker är talang. ”Jag kan ju inte sjunga, teckna, spela, tänka kreativt etc..- jag har ju ingen talang”.

Men där har du fel. Du har en talang som ingen annan har. Att vara du.

Det kanske låter klyschigt, men jag vill påstå att de där magiska 10 000 timmarna av träning som gör att du blir en gitarrfantom, eller ett mattesnille är INGENTING mot den livstidsuppgift som det är att våga vara du fullt ut.

Om du besegrar känslor av egen påkallad underlägsenhet och utvecklar din förmåga att vara dig själv i alla lägen, ja då odlar du en unik talang som du fick i gåva med ditt första andetag.

I det sammanhanget är att lära sig dansa balett en baggis.

Ha en skön helg med hopp om ljus efter mörker.
/Ludde

 

Taggar:

Kommentera