I sista artikeln före sommaren funderar Ludde och Kjell på nygammalt, ting som kommer och går, men ändå består.
”The more things change, the more they stay the same”, sjöng en musikant en gång. Det ligger en hel del sanning i det – åtminstone när det gäller hur vi människor fungerar.
Trender kommer och går i modet, en del återkommer med jämna cykler. Samma sak gäller vad som är inne eller ute inom HR, ledarskap, organisations- och verksamhetsutveckling med dess modeller, teorier, system.
HR startade för utveckling av det mänskliga, förvandlades till en rationell inköpsfunktion, men går nu mer åt det mänskliga igen. Chefer skulle vara starka och beslutande, nu är ledarskapet det centrala. Trenden med att out-sourca och ta tillbaka in-house, är verkligen en trend som cyklar fram och tillbaka med jämna mellanrum. Rationalisera och kontrollera vs. styra med tillit och ge frihet. Hierarkiska organisationer vs. autonoma kluster… listan går att göra lång över saker som kommer, går och ibland återuppstår.
Att “nätverka” är ett begrepp som vi känner väl till sedan många år. Förmodligen har mången golfboll slagits under förevändningen att “nätverka”, och med sociala mediers intåg så har möjligheten att bygga enorma kvantiteter av mer eller mindre affärsdrivande relationer (flest kontakter vinner) växt exponentiellt.
Samtidigt är nätverkande inget nytt. Mänsklig utveckling bygger på samverkan och har alltid gjort så.
– När jag var verksam i IT och kommunikationsbranschen för 15 år sedan var nätverksföretag det nya svarta. De flesta sådana företag (som ofta delade affärsidén att via ett gemensamt moderbolag bli stora på börsen och göra en exit inom tre år), sprack.
Min tes till varför den då omåttligt populära typen av organisation inte fungerade är att den faktiskt kan riskera att motverka samverkan – oavsett epitet ”nätverk”. Nu finns bättre teknik på plats, bredband, plattformsoberoende system, appar för allt, men fortfarande är vi beroende av nära och tillitsfulla relationer människor emellan för att vi ska både vilja och kunna samverka framgångsrikt. Tekniken kan hjälpa, men också distrahera och distansera oss från att odla det som är viktigt – konkreta och meningsfulla relationer.
Bevisligen ger oss den snabba utvecklingen ett överflöd av nytt och med det nya möjligheter. Samtidigt som det finns en trend som pekar på lösare anställningsformer, människor som leder sig själva i hög grad och går ut och in i projekt för att de engagerar på ett djupare plan än lönen/arvodet – så finns det en tydlig önskan och ett sökande ute på marknaden efter långvariga relationer, samverkan och partnerskap.
Precis det som vi människor alltid sökt.
En utmaning där nytt och gammalt måste mötas, tycker vi.
Med önskan om en riktigt skön sommar till dig!
/Ludde & Lindström
