Var chefer ska förlägga sitt fokus och intresse har under åren diskuterats – samtidigt som chefens förmåga till improvisation är avgörande varje dag.
Framtidsfokus har alltid funnits där. Chefer ska vara strategiska, förekommande och planerande. Att överraskas av dagliga problem har setts som ett exempel på att man ”inte tänkt efter före”.
När ekonomerna fick ökad betydelse och större inflytande på 1990-talet fick de strategiska frågorna konkurrens. Chefen skull ha koll på vad som hänt. Att ha aktuella rapporter, koll på ekonomi och uppdaterade nyckeltal blev allt viktigare.
Samtidigt så utvecklades förutsättningarna för chefs- och ledarskap. När tjänsteproduktionens logik blev utgångspunkten för hur verksamheten skulle utformas (i stället för de klassiska industriella idéerna), skulle organisationer möta en växande kravlista. Flexibilitet, kundanpassning och ständiga effektivitetsökningar gjorde att de tidigare ganska enkla organisationsstrukturerna blev ett komplext pussel av linje-stabsstrukturer, projekt, processer, styrsystem, standardiseringssystem och nätverk.
Följden av utvecklingen har blivit att många chefer idag inte hinner med strategin, dränks av historisk betraktelser och ägnar sig åt brandkårsutryckningar för att hantera de ständiga problem som uppstår när komplexa system skaver mot varann.
Mats Tyrstrup på Handelshögskolan i Stockholm har pekat på att det kan vara dags för ett perspektivskifte. Kan det vara så att det är det dagliga improviserandet som är den verkligt högstående formen av chefs- och ledarskap? Att ledarskapet faktiskt ställs på sin spets genom förmågan att hitta bra lösningar under snabbt föränderliga förhållanden.
Idén med att tänka efter före får kanske allt mindre betydelse eftersom strategisk planering försvåras av de oförutsägbara förhållanden som skapas av snabbt föränderliga och komplexa omvärldsförhållanden (det sk ”raplex dilemma”). Harvard Business Review pekade häromåret på problemtiken i artikeln ”Maybe is your company network more important than your strategy”. I en komplex värld blir relationer, kontaktytor och samverkan allt viktigare.
Inom musiken har improvisation alltid haft hög status. Att utifrån givna förutsättningar hitta nya vägar och lösningar och samtidigt ”behålla svänget” har i alla tider beundrats och efterfrågats.
Är det dags att omvärdera och uppskatta chefer och ledares improvisationsförmåga? Då kommer nya frågor…
Svänger din organisation överhuvudtaget? Hur ”musikaliska” är dina chefer? Känner de när det svänger? Och belönas de för det?
Kjell & Ludde